En lekplats i himmeln

Stjäl gärna spillror lämnade åt evighet

Lämnade av överflödet och vältrandet

Kvasten samlar rester efter frossande

Deras lekplats var himmeln, men priset högt

Den trasiga vasen, med sin salta tår, står lämnad

Kantstött och repig

Utstött och trasig

Övergiven och ensam, uppgiven och tillbaka till start

Väggarna talar till henne och påminner

Så hon river dem ursinnigt

Deras himmel blir aldrig hennes

De hon har vaggat har hon svikit och lämnat

Deras öde är inte längre hennes