En lekplats i himmeln

Stjäl gärna spillror lämnade åt evighet

Lämnade av överflödet och vältrandet

Kvasten samlar rester efter frossande

Deras lekplats var himmeln, men priset högt

Den trasiga vasen, med sin salta tår, står lämnad

Kantstött och repig

Utstött och trasig

Övergiven och ensam, uppgiven och tillbaka till start

Väggarna talar till henne och påminner

Så hon river dem ursinnigt

Deras himmel blir aldrig hennes

De hon har vaggat har hon svikit och lämnat

Deras öde är inte längre hennes

Jesus i sten

En Jesus i sten
När kommer han förbi?
Kaffet har kallnat och brödet är torrt
Men jag sätter på en ny kanna...
Och jag väntar... och väntar...

Jag är en hund och riddare
Jag kryper på alla fyra i gyttja
Och jag sträcker svärd från min sadel
Samtidigt väntar jag på en Jesus i sten

Jag vandrar planlöst i ett töcken
Tvärsäker på vart jag ska
Krälandes, ridandes och väntandes
Släpandes på ett ok
På tå, lätt, likt en fjäder i vinden

På en flotte i forsen
Sitter jag stilla, i okontrollerbar fart
Jag sitter stilla och väntar...
Jag väntar på en Jesus i sten

Normfri

Mina tindrande och brunmelerade barnögon söker nyheter och jag slukar med en svulten mans aptit alla intryck på min väg

De vårsprittande benen med sommarknäskorpor kursar utan karta och plan

Ändå och just därför finner jag min väg

Ändå och just därför finns en mening och kärlek, en bejakande och varm kärlek

Fri från erfarenhet och utan bojor

Inga stigma

Ingen norm

Jag gör allt och inget och jag gör det nu